Ochiru

 

Jag ger verkligen upp hoppet om mina knän.. NÄR SKA DET BLI BRA? Jag har inte gjort annat än att tänka på dem under träning osv. Det här började liksom i mitt högra knä en dag för 2 år sedan, jag kunde knappt gå p.g.a. den obeskrivliga smärtan i mitt knä. Efter besök hos sjukgymnasten så ansträngde jag det inte alls under hela sommaren, det blev ganska bra, till en dag när jag började på gymnasiet och hade orientering. Då kom det tillbaka, lite mildare, men i båda mina knän. Sedan dess har jag tränat hos sjukgymnasten osv, osv. Det har väl inte hjälpt mig så mycket, jag har t.o.m. röntgat det. Visade ingenting. Tror inte ens att det finns en fastställning på vad det är. Första gången hos sjukgymnasten sa de att det nog växer bort. Det har gått två år..

 

I torsdags sprang jag ju i 40 minuter på löpbandet för jag hade inte känt så mycket på lång tid i knäna. Det gick bra, kände bara av lite i slutet av passet, men även efteråt var det lugnt. Dagen efter däremot fick jag ganska ont i mitt vänstra knä. Idag, ännu värre. Inte blev det bättre efter en lång promenad med Ester...Kan knappt gå med det benet, värken är svår att förklara. Det ilar och gör ont i knät, som om allt som finns i det bara vrids om.

Jag har ingen lust att vara så begränsad, varför kan detta inte bara försvinna? Det vill aldrig bli bra, jag som äntligen tyckte att det skulle bli så himla kul att kunna springa igen.

 

Detta kanske låter som ett litet skitproblem, men det är verkligen galet jobbigt, det påverkar ju hela vardagen om det, för var steg jag tar, ska göra så jä*la ont, humöret blir sämre, jag blir begränsad och ingen förstår ju hur det känns, för det låter ju fjuttigt. -vad ska man göra liksom?